Fick ett tfn-samtal från Familjerätten idag.

Det var en utvärdering på ett antal träffar dom haft nu under hösten.
Sonen har varit på dessa träffar och han verkar ha trivts väldigt bra, det är nåt dom erbjuder barn som har frånskilda föräldrar.

En grupp barn som träffas och ser på film, leker, pratar osv.
Med inriktning på hur barnet upplever/upplevt skilsmässan.
Kvinnan jag pratade med hade träffat sonen under dessa möten och hon hade bara rosor att ge till pöjken.
Hur klok han var, medmänsklig, kramig, varm och förståndig, men samtidigt så mår han inte bra.
Varför han inte gör det behöver jag nog inte gå in på, jag tror ni förstår ändå..

I slutet på hennes utvärdering så frågade hon mig hur jag kände mig...

Mina tankar hördes nog genom telefonlinjen, för jag fick inte fram ett knyst, strupen knöt sig.
Ok, sa hon, vi kan avsluta här så får du höra av dig sen, om det är nåt mer du undrar över, eller om du vill prata om nåt.

LÄNGTAR EFTER MINA GULDKLIMPAR!!!