Fredagskvällen blev jag sittandes som i dvala hos min bror, hände inte så mycket.
Lördagen gick till på eftermiddagen, då jag väntade på att dottern skulle höra av sig när hon hade vaknat.
Hon verkade ju aldrig göra det, så jag åkte dit på vinst och förlust.
Sonen blev ju väldigt glad och hade ångrat sig, han VILLE sova över hos morbror.
Men dottern tyckte att allt kändes jobbigt, hon ville duscha, hon tyckte att vi skulle åka utan henne.
Jag försökte verkligen peppa henne att följa med, men det var som att stånga pannan blodig mot en vägg.
Till slut åkte vi med ett löfte av henne att hon skulle höra av sig till mig om hon kände att hon orkade komma, då skulle jag komma och hämta henne på en gång.
Hennes kusin J fick ett meddelande på msn senare på kvällen att hon inte orkade.
Men vi åt middag, bastade och hade trevligt, så gott det gick.
På söndagen ringde jag henne vi 11-snåret för att höra om jag kunde komma och hämta henne.
-Vi får se senare sa hon..
Men då brast det för mig,..,
Vi hade ett långt samtal där vi båda grät och led.
Trots allt så kändes det bättre sen jag hade pratat med henne, för det kändes som om hon funderat på vissa saker.
Saker jag kan ta upp här senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar