Vad hände med karln? Detta var ju en riktig "goding"!
lördag 31 januari 2009
En dag med vänner är alltid trevligt.
Idag ska vi umgås!
S ska jaga med J och jag får vara med J och sonen Linus under tiden. När karlarna kommer hem ska vi grilla Entrecote och äta pot.grat.
Säger som en annan av mina vänner skrev i sin blogg, jag har inte så mkt att berätta för det händer inte så mkt just nu.
Jo just det, på tors ska vi åka och hämta Tajsån.
Eller var det Tyson?
S tyckte att han skulle stavas Tajsån eller Tajzån...vad tycker ni?
S ska jaga med J och jag får vara med J och sonen Linus under tiden. När karlarna kommer hem ska vi grilla Entrecote och äta pot.grat.
Säger som en annan av mina vänner skrev i sin blogg, jag har inte så mkt att berätta för det händer inte så mkt just nu.
Jo just det, på tors ska vi åka och hämta Tajsån.
Eller var det Tyson?
S tyckte att han skulle stavas Tajsån eller Tajzån...vad tycker ni?
tisdag 27 januari 2009
Det blev ju "sådär" bra i helgen.
Fredagskvällen blev jag sittandes som i dvala hos min bror, hände inte så mycket.
Lördagen gick till på eftermiddagen, då jag väntade på att dottern skulle höra av sig när hon hade vaknat.
Hon verkade ju aldrig göra det, så jag åkte dit på vinst och förlust.
Sonen blev ju väldigt glad och hade ångrat sig, han VILLE sova över hos morbror.
Men dottern tyckte att allt kändes jobbigt, hon ville duscha, hon tyckte att vi skulle åka utan henne.
Jag försökte verkligen peppa henne att följa med, men det var som att stånga pannan blodig mot en vägg.
Till slut åkte vi med ett löfte av henne att hon skulle höra av sig till mig om hon kände att hon orkade komma, då skulle jag komma och hämta henne på en gång.
Hennes kusin J fick ett meddelande på msn senare på kvällen att hon inte orkade.
Men vi åt middag, bastade och hade trevligt, så gott det gick.
På söndagen ringde jag henne vi 11-snåret för att höra om jag kunde komma och hämta henne.
-Vi får se senare sa hon..
Men då brast det för mig,..,
Vi hade ett långt samtal där vi båda grät och led.
Trots allt så kändes det bättre sen jag hade pratat med henne, för det kändes som om hon funderat på vissa saker.
Saker jag kan ta upp här senare.
Lördagen gick till på eftermiddagen, då jag väntade på att dottern skulle höra av sig när hon hade vaknat.
Hon verkade ju aldrig göra det, så jag åkte dit på vinst och förlust.
Sonen blev ju väldigt glad och hade ångrat sig, han VILLE sova över hos morbror.
Men dottern tyckte att allt kändes jobbigt, hon ville duscha, hon tyckte att vi skulle åka utan henne.
Jag försökte verkligen peppa henne att följa med, men det var som att stånga pannan blodig mot en vägg.
Till slut åkte vi med ett löfte av henne att hon skulle höra av sig till mig om hon kände att hon orkade komma, då skulle jag komma och hämta henne på en gång.
Hennes kusin J fick ett meddelande på msn senare på kvällen att hon inte orkade.
Men vi åt middag, bastade och hade trevligt, så gott det gick.
På söndagen ringde jag henne vi 11-snåret för att höra om jag kunde komma och hämta henne.
-Vi får se senare sa hon..
Men då brast det för mig,..,
Vi hade ett långt samtal där vi båda grät och led.
Trots allt så kändes det bättre sen jag hade pratat med henne, för det kändes som om hon funderat på vissa saker.
Saker jag kan ta upp här senare.
lördag 24 januari 2009
Hundens och kattens dagbok!
Hörde denna historia på RixFM i dec. Googlade på den och hittade den...så himla kul...*S*
Hundens dagbok:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
Kattens dagbok:
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av.
Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som “allergi”.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt.
Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör.
Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…
Hundens dagbok:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
Kattens dagbok:
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj.
Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av.
Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som “allergi”.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt.
Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör.
Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…
fredag 23 januari 2009
"Hämta barnen"...föll ju pladask..
..en halvtimma innan jag skulle hämta barnen får jag ett sms av dottern där hon skriver att hon är för dålig för att orka komma.
Ont i magen och illamående, tydligen varit hemma flera dagar från skolan. Nähäpp!
Men sonen då?
Nä, han vill inte komma för han har inte några kompisar här.
"Men vi kan väl ses till påsk??"
Va f*n skulle jag åka upp för?
Men det är väl straffet för att man flyttade ner, barnen vill inte ens träffa mig när jag kommer upp för att hälsa på dom.....*snyyyft*
Ont i magen och illamående, tydligen varit hemma flera dagar från skolan. Nähäpp!
Men sonen då?
Nä, han vill inte komma för han har inte några kompisar här.
"Men vi kan väl ses till påsk??"
Va f*n skulle jag åka upp för?
Men det är väl straffet för att man flyttade ner, barnen vill inte ens träffa mig när jag kommer upp för att hälsa på dom.....*snyyyft*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)