Idag har jag varit med om nåt jag sällan har upplevt. En tvättäkta dumskalle! Här i Åmsele! :o)
Mamma hade bett ett par från Abborträsk om hjälp nu under hemvändardagarna.
Mannen och frun kom och hon gick in i köket, kavlade upp ärmarna och gjorde det som kvinnor gör i köket.
Mannen var där ute och stod mest med händerna i byxfickorna ..
Sen när gudstjänsten började kl 11.00 så var det inte så mkt mer att göra än att förbereda fikat.
Ställa fram bakverk, kaffetermosar och dylikt. Så kommer mannen inmarscherande i köket där vi sprang omkring som skållade råttor för att hinna göra det vi skulle...och skäller ut mamma för att hon inte har satt honom i arbete!
Han skulle minsann åka hem!
Jaja, sa mamma, det är väl inte så mkt som ska göras just nu, men det blir ju mer att göra sen när gudstjänsten är slut.
Han gick ut och satte sig på bänken igen. Sen gick mamma ut och ställde sig vid bordet där han och en del andra satt, och inväntade att gudstjänsten skulle ta slut.
Då fortsatte han på samma sätt.... TYST! sa hans fru då..*S*
Han åkte hem...hans fru var kvar och arbetade lika hårt som oss alla andra.
När allt var slut, fikat ihoppackat och frun hemskjutsad, så var mamma och jag kvar därnere vid stugan för att plocka ihop det sista.
Då kommer gubben med bilen..och vill ha en förklaring av mamma...varför hon hade agerat skitstövel mot honom.
Kom med en massa grundlösa beskyllningar...jaja...
Sen blev han direkt hotfull...blåste upp sig.
Jag sa att det var väl ingen som hade talat om för mig vad jag skulle göra heller, det var väl bara att spotta i nävarna och ta sig för arbete, man fick väl försöka se själv vad som ska göras...
Mig ville han överhuvudtaget inte prata med...han stod där i dörröppningen och var stöddig.
Mamma sa att han skulle ge sig av, han hade inget för att han var otrevlig och kom med hotelser.
Men det skulle han minsann inte, han skulle ha en ursäkt.
För vad sa jag....ta å åk härifrån.
Då knuffar han till mig...vi hotade med att vi skulle ringa polisen, jag lyfte upp min mobiltelefon och jag började slå 112.
Då knatar han iväg till bilen...ring då, sa han!
Det behöver jag inte, för du är ju på väg härifrån nu.
Mamma älgade iväg upp till campingen, och han satt där i bilen med nervevad ruta, ring då, ring då, sa han flera ggr.
Jaja, sa han till slut, jag ger mig väl då, jag åker härifrån.
Gör det, sa jag.
Jag skakade i hela kroppen av adrenalinkicken.....snacka om DUMSKALLE!!!